Riksdagspartierna inför valet 2026

Socialdemokraterna är Sveriges äldsta och historiskt största parti. Partiet bildades 1889 ur arbetarrörelsen och har styrt landet under merparten av 1900-talet, ofta i regering med stöd från fackföreningsrörelsen LO. Partiledare sedan 2021 är Magdalena Andersson, som var Sveriges första kvinnliga statsminister 2021–2022.

Ideologiskt placerar sig partiet i den nordiska socialdemokratiska traditionen: marknadsekonomi i kombination med en stark, skattefinansierad välfärdsstat. Klassiska kärnvärden är arbete åt alla, generella socialförsäkringar och utjämning av ekonomiska klyftor.

Inför valet 2026 driver partiet återreglering av delar av skola och välfärd, höjda lägstanivåer i a-kassa och sjukförsäkring, samt en mer aktiv industripolitik. I migrationspolitiken har partiet rört sig åt en stramare linje sedan flyktingvågen 2015.

Moderaterna grundades 1904 som Allmänna valmansförbundet och bytte namn 1969. Partiet är Sveriges största borgerliga parti och leds sedan 2017 av Ulf Kristersson, som är statsminister i regeringen Kristersson (bildad efter valet 2022 med stöd av SD, KD och L).

Partiet förenar marknadsekonomiska idéer — sänkta skatter, arbetslinje, mindre statligt ägande — med konservativa värderingar i frågor om lag och ordning, försvar och migration. Sedan Tidöavtalet 2022 har M tagit ett tydligt rättspolitiskt grepp om regeringsagendan.

Kärnfrågor 2026 är skattesänkningar för arbete, en hårdare kriminalpolitik (visitationszoner, längre straff, gängkriminalitet), försvarsupprustning till över 2 % av BNP samt skärpta migrationsregler.

Sverigedemokraterna är efter valet 2022 Sveriges näst största parti. Partiet bildades 1988 ur en sammanslagning av flera grupper inklusive personer med rötter i nationalistiska och vit-makt-miljöer. Sedan slutet av 1990-talet har partiet, under ledning av Jimmie Åkesson (partiledare sedan 2005), genomgått en omfattande professionalisering och så kallad nolltolerans mot extremism inom partiet.

Idépolitiskt beskriver SD sig som socialkonservativt med nationalistisk grundsyn. Partiet vill kraftigt begränsa invandringen, prioritera svenska medborgare i välfärden och stärka traditionella värderingar. Efter valet 2022 ingår SD inte i regeringen men har via Tidöavtalet stort inflytande över migrations-, krimminal- och kulturpolitiken.

Inför 2026 driver SD ytterligare skärpningar av migrations- och brottspolitiken, åtstramad biståndspolitik, samt en mer skeptisk hållning till EU-integration och klimatåtgärder som direkt påverkar svenska hushåll (drivmedel, reduktionsplikt).

Centerpartiet grundades 1913 som Bondeförbundet med rötter i bondekooperationen. Partiet bytte namn 1957 och har sedan dess rört sig i en alltmer liberal riktning, särskilt under Maud Olofssons (2001–2011) och Annie Lööfs (2011–2023) ledarskap. Nuvarande partiledare är Muharrem Demirok.

Centerpartiet är ett socialliberalt parti med starkt fokus på företagande, decentralisering, äganderätt och miljö. Partiet är pro-EU, pro-frihandel och historiskt skeptiskt till kärnkraft (även om hållningen i kärnkraftsfrågan har mjuknat något efter valet 2022).

Kärnfrågor 2026 inkluderar småföretagsvillkor, lägre arbetsgivaravgifter för små företag, klimatomställning genom marknadslösningar, samt ett tydligt försvar av rättsstaten och liberala demokratiska värden.

Vänsterpartiet bildades 1917 som Sveriges socialdemokratiska vänsterparti efter en avknoppning från Socialdemokraterna och hette under en period Vänsterpartiet kommunisterna. 1990 ströks ordet kommunisterna och 1993 togs det helt bort. Partiledare sedan 2020 är Nooshi Dadgostar.

Partiet driver en uttalat socialistisk och feministisk politik. Centrala krav är förbud mot vinster i välfärden, kraftigt höjda skatter på kapital och förmögenheter, sex timmars arbetsdag, hyresreglering och en aktiv klimatomställning med statlig styrning.

I försvars- och säkerhetspolitiken är V skeptiskt till NATO-medlemskapet (men accepterar det demokratiska beslutet) och vill att Sverige driver en självständig fredspolitik. I EU-frågor är partiet det mest EU-kritiska bland riksdagspartierna efter SD.

Kristdemokraterna grundades 1964 som Kristen demokratisk samling. Partiet bytte namn till Kristdemokratiska samhällspartiet 1987 och kom in i riksdagen 1991. Partiledare sedan 2015 är Ebba Busch, som är energi- och näringsminister i nuvarande regering.

KD beskriver sig som ett värderingsbaserat parti med rötter i kristdemokratisk europeisk tradition (besläktat med CDU i Tyskland). Familjen, civilsamhället och subsidiaritetsprincipen är centrala. På senare år har partiet förenat detta med en allt tydligare högerprofil i ekonomi-, kriminal- och migrationsfrågor.

Kärnfrågor 2026 är vården (med förslag om förstatligande), äldreomsorgen, en stram migrationspolitik och kraftiga energiinvesteringar med tonvikt på ny kärnkraft.

Liberalerna har rötter i Frisinnade landsföreningen (1902) och Liberala samlingspartiet, men det moderna partiet bildades 1934 som Folkpartiet. 2015 bytte partiet namn till Liberalerna. Partiledare sedan 2024 är Johan Pehrson.

Liberalerna är ett socialliberalt parti med stark profil i skol-, jämställdhets- och integrationsfrågor. Partiet är uttalat pro-EU, pro-NATO och pro-marknadsekonomi men med tydliga liberala värderingar om individens rättigheter, religionsfrihet och minoritetsskydd.

Inför 2026 är partiet ett av de minsta i riksdagen och balanserar på fyraprocentsspärren. Kärnfrågor är ordning och kunskap i skolan, försvarsupprustning, ett aktivt Sverige i EU och NATO, samt en integrationspolitik som kombinerar tydliga krav med rättigheter.

Miljöpartiet de gröna bildades 1981 i efterdyningarna av kärnkraftsomröstningen 1980. Partiet har två språkrör (en man och en kvinna) — sedan 2024 är dessa Daniel Helldén och Amanda Lind. MP satt i regering med Socialdemokraterna 2014–2021.

Partiet är grundat på fyra solidariteter: med djuren, naturen och det ekologiska systemet, med kommande generationer, med världens alla människor, samt med dagens människor. I praktiken innebär det en stark klimat- och miljöprofil kombinerad med en human migrationspolitik och en internationalistisk grundsyn.

Inför 2026 driver MP utfasning av fossila bränslen, en återupprättad reduktionsplikt, höghastighetståg, en human asylpolitik och förstärkta klimatinvesteringar. Partiet har försvarat svenskt medlemskap i EU men är skeptiskt till delar av jordbruks- och energipolitiken.